4/3-10 7 dagar kvar
Japp, om 7 dagar vid denhär tiden ligger jag på uppvaket efter en förhoppningsvis lyckad operation =)
Jag och mamma har pratat så mkt om detta med operationen, så psykiskt sätt så känns det som jag har gjort den 20 gånger redan:P
Ibland hade det kännts bättre om man bara hade haft den gjord så man sluppit att älta det om och om igen, man kan ju bli galen för mindre.
Men nu ska jag inte tänka så.
Såklart så har man ju haft sina tvivel ang detta, det är ju trots allt en livs förändrande operation, du kommer ju aldrig kunna äta 1 hel pizza igen, utan kanske en 4-del tex.
Första månaden får du bara äta youghurt, fil och fett-snål soppa, för att magen och kroppen ska läka såfort som möjligt.
Men iaf, jag och min pojkvän diskuterade detta lite häromdan, när jag hade lite tvivel, jag sa till honom: "Jag kan ju bara börja träna igen och äta naturdiet, så kommer jag gå ner i vikt.." och hans svar var :"Ja de klart du kan göra det, men sen när du börjar äta riktig mat igen då? när du kanskeinte orkar träna 6 dagar i veckan längre, då riskerar du ju att hamna i samma situation som du är i idag."
Han har så rätt min fina pojke =) Men iaf en sak som jag måste säga till er som läser är; Att gå ner i vikt är inte det jobbiga, det är att stanna där som är problemet.
Och jag vet att folk som har en övervikt som mig, förstår vad jag menar..
Jag måste bara säga också innan jag börjarsvammla allt för mkt;
Jag vill tacka min underbara pojkvän/bästa vän/ min livkamrat Tomas, för att han alltid finns vid min sida, han av ngn vet vad jag går igenom, och vet varför jag gör detta.
Och såklart min underbara Mammi, den starkaste och bästa personen som någonsin levat! Genom hela mitt liv har hon funnits där, vad jag än har gjort för val så har hon alltid stöttat mig, och jag älskar dig så himla mkt mamma, det går inte att förklara med ord, det är tack vare dig jag är den jag är idag, och kommer vara om några veckor! Hade du inte funnits för mig så hade jag aldrig klarat av detta.. Hoppas du vet det!
Jag älskar er båda!
/Pink
Jag och mamma har pratat så mkt om detta med operationen, så psykiskt sätt så känns det som jag har gjort den 20 gånger redan:P
Ibland hade det kännts bättre om man bara hade haft den gjord så man sluppit att älta det om och om igen, man kan ju bli galen för mindre.
Men nu ska jag inte tänka så.
Såklart så har man ju haft sina tvivel ang detta, det är ju trots allt en livs förändrande operation, du kommer ju aldrig kunna äta 1 hel pizza igen, utan kanske en 4-del tex.
Första månaden får du bara äta youghurt, fil och fett-snål soppa, för att magen och kroppen ska läka såfort som möjligt.
Men iaf, jag och min pojkvän diskuterade detta lite häromdan, när jag hade lite tvivel, jag sa till honom: "Jag kan ju bara börja träna igen och äta naturdiet, så kommer jag gå ner i vikt.." och hans svar var :"Ja de klart du kan göra det, men sen när du börjar äta riktig mat igen då? när du kanskeinte orkar träna 6 dagar i veckan längre, då riskerar du ju att hamna i samma situation som du är i idag."
Han har så rätt min fina pojke =) Men iaf en sak som jag måste säga till er som läser är; Att gå ner i vikt är inte det jobbiga, det är att stanna där som är problemet.
Och jag vet att folk som har en övervikt som mig, förstår vad jag menar..
Jag måste bara säga också innan jag börjarsvammla allt för mkt;
Jag vill tacka min underbara pojkvän/bästa vän/ min livkamrat Tomas, för att han alltid finns vid min sida, han av ngn vet vad jag går igenom, och vet varför jag gör detta.
Och såklart min underbara Mammi, den starkaste och bästa personen som någonsin levat! Genom hela mitt liv har hon funnits där, vad jag än har gjort för val så har hon alltid stöttat mig, och jag älskar dig så himla mkt mamma, det går inte att förklara med ord, det är tack vare dig jag är den jag är idag, och kommer vara om några veckor! Hade du inte funnits för mig så hade jag aldrig klarat av detta.. Hoppas du vet det!
Jag älskar er båda!
/Pink
Kommentarer
Trackback
